Har precis ätit tonfisksallad så nu är jag mätt och belåten för kvällen.
De är ju tredje dagen idag och de har jag läst att många brukar tycka är den jobbigaste dagen när man gör en sån här omställning, men de tycker inte jag. Jag har snarare haft en skön och behaglig känsla i kroppen och kännt mig lätt i kroppen eller hur man ska förklara de. Jag tycker nog ingenting har varit jobbigt än, jag är nog faktiskt snarare lite förvånad över hur lätt de känns att göra de här. Visst de har bara gått tre dagar, men ändå...

Idag bedömmer jag min promenad till 14 på skalan tror jag. Den blev 25 minuter lång och i ett något lugnare tempo än dom tidigare två. När jag kom in fick jag en tanke som sa att jag borde vända tillbaka ut och gå tio minuter till så de skulle bli lika långt som dom tidigare dagarna. Men sen tänkte jag ett varv till och kom fram till att jag inte vill göra promenaderna till en pressande prestaionstävling me mig själv från dag till dag, utan att promenaderna ska va en trevlig vana som jag gör dagligen och blir nöjd över, så jag stannade inne. De viktiga är ju ändå så här i början att jag kommer ut dagligen och får in vanan tycker jag. 

Från de ena till de andra. Jag inbillar mig säkert nu, men jag tycker att mitt daller på höfterna redan känns fastare att klämma på. Oavsett om de är en inbillning eller inte så känns de bra!

//Anna